Avslutningsmiddagen som skolan hade ordnat till oss alla nior igår vad god, trevlig, och samtidigt sorglig.. Lärarna hade gjort en låt till oss som fick mig tårögd, men gråtet sparar jag till imorgon kväll då den riktiga avslutningen hålls och tiden då vi ska gå skilda vägar är inne. Jag tar med mig tre stycken från klassen till samma linje vilket tröstar mig lite! Jag hoppas innerligen att vi alla håller kontakten på ett eller annat sätt, för aldrig förr har jag trivts så här bra i en sådan här stor grupp av olika människor!
